Jag blir så sjukt irriterad på mig själv.

Jag vet inte vart det kommer från. Det här begäret efter att endast ha vackra saker omkring mig. Varför blir jag små-irriterad på en ful tallrik? Eller en enkel IKEA-låda. Eller en filt som inte riktigt passar in (enligt mig). 

Det handlar inte om att jag inte är nöjd med det jag har. Jag är oerhört nöjd och tacksam över att vi har det så fint (enligt mig) hemma. 

Det handlar nog mest om att jag själv vet att jag kan gör bättre själv. Och att jag vill att det ska vara harmoniskt, lätt-städat och enkelt här hemma. 

Jo, enkelt. Jag vill att var sak ska ha sin egen plats här hemma. Att det inte ska finnas ett överflöd av saker. Och om det inte ska finnas ett överflöd måste man tänka till väldigt noga. För alla prylar måste ha en funktion (nu pratar jag alltså om prylar man använder dagligdags, inte om vackra prydnadssaker, aka konst). Och om man nu ska försöka rensa ut krimset och det onödiga så är det kanske viktigt att det som blir kvar är vackert att vila ögonen på.

Ikväll har jag gjort en sån där pryl som jag tror kommer komma till användning. 

En liten låda till Pixi-böckerna. Jag tog en liten låda som en leksaksbil från affären kom i, lim och origamipapper. 

Nu kanske ni tänker " Ja det var ju jättenödvändigt. Eller inte". Mitt svar på det finns faktiskt i bilden. Jag hittade bara EN bok att stoppa i lådan. Vi har flera. Men de är så små att de bara försvinner hela tiden. Så, jo. Jättenödvändigt!

Edit: och varför blir jag irriterad på mig själv? Jo, för det skulle vara enklare atyt bara köpa allt färdigt.

Vad tänker ni om denna "prylhets" som nu råder?